Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv

Känner att jag är i behov av att få klaga lite på svensk sjukvård igen. I alla fall på hur systemet är uppbyggt, personal gör dock oftast så gott de kan med de resurser de har att tillgå .. Akutsjukvården (som t ex sist när pappa hamnade på sjukhus pga stroken han drabbades av så fungerade allt väldigt bra) fungerar för det mesta väldigt bra, i alla fall de gånger jag eller när någon i min närmaste omgivning varit i behov av det, men det som irriterar mig något oerhört är det här med vårdgarantin. Visst är vårdgarantin en bra grej så länge det fungerar, men det gör det inte. Inte nog med att det skall ta över en månad för att en remiss skall hamna på rätt ställe inom NU-sjukvården, visst  den ska från NÄL (sjukhuset i Trollhättan) till Uddevalla sjukhus, men det ska inte behöva krångla med tanke på att det är samma instution eller vad man ska kalla det .. Nu efter läkarundersökningen som pappa äntligen varit på i Uddevalla så är det en lång väntan på operation och det har redan nu gått tre månader efter undersökningen som är nästa vårdgaranti (först skall högst få vänta tre månader för att få tid för undersökning och sedan vänta högst tre månader för åtgärd) och det är fortfarande lång väntan för att få en operationstid och han kommer inte att få någon tid förrän till hösten, men dock vet jag ej vilken höst det pratades om ..

Borde det inte vara en fördel att åtgärda problemen/sjukdomen hos patienten innan det blir för stort så att de blir tvugna att ta patienten akut eller att det sprider sig så att det inte går att åtgärda eller att det blir för stora ingrepp och lidande för patienten och blir längre rehabilitering än om man hade tagit tag i problemet i tid, vilket ger en merkostnad ..

Jag är både förvånad och förbannad när jag hör hur segt organisationer kan vara, speciellt när det handlar om sjuka människor .. Pappa drabbades av stroke förra året, tror det var den 8 November för att vara exakt och dagen efter inläggningen så sa personalen att de skulle skicka en remiss till Uddevalla sjukhus, exakt av vilken anledning kommer jag inte riktigt ihåg så här på rak arm, men om man säger så här, det finns en anledning till att en remiss skickas annars hade den inte blivit skickad .. Pappa ringde till Uddevalla sjukhus idag för att se hur han låg till i kön och hur lång tid de trodde det skulle ta innan han fick komma dit och fick höra att de hade fått remissen först den 3 December .. Kan inte fatta att det kan ta över tre veckor att skicka en remiss från NÄL (sjukhuset i Trollhättan) tills dess att Uddevalla sjukhus fått remissen och de är samma organisation men är specialicerade på olika områden .. Blir förvånad, men framför allt väldigt upprörd, förbannad, irriterad och frustrerad när man hör sådant här. Jag förväntar mig inte att remissen skall komma till specifik plats dagen efter men kanske i alla fall inom någon vecka i alla fall  .. Det som irriterar och upprör mig är denna tiden på drygt tre veckor kan vara väldigt betydelsefull för t ex en cancerpatient då spridningen fortskrider  och chansen för överlevnad minskar ju längre tiden går. Blir som sagt både förbannad och irriterad och ledsen på hur många som drabbas för att det tar så lång tid som det gör

Det har snart gått två månader sedan min pappa drabbades av stroke .. Det är först nu jag börjar få perspektiv på hela händelsen och smälta det som hänt och börjat acceptera att situationen är som den är och att han verkligen har drabbats av en såpass allvarlig händelse som en stroke är .. Visst drabbas alla strokepatienter i olika omfattning och att tiden från insjuknandet till att patienten, i detta fall min pappa kommer till sjukhuset är oerhört viktigt för bland annat tillfrisknandet och att pappa hade en otroligt tur i detta fall. Han hade hunnit komma upp och påbörjat frukost och mamma var också uppe och var hemma och såg när allt inträffade och kunde larma 112. Dagen innan var hon hos mig och hjälpte mig att göra tomtegröt inför min 30-årsfest och jag är otroligt tacksam att det inte inträffade under natten eller när mamma var hemma hos mig och har målat upp värsta skräcksenariet om det inte hände när det hände .. Det går betydligt mycket bättre med min pappa och han klarar av det vardagliga själv även om det tar längre tid än vad det gjort tidigare .. Jag är som sagt otroligt tacksam att det gått såpass bra som det gjort och de senaste veckorna har man sett en klar förbättring i allmäntillståndet vilket är väldigt glädjande och oerhört tacksamt .. 

Vet att jag skrivit om detta tidigare, men tankarna och funderingarna ploppar upp med jämna mellanrum om detta med att pappa drabbats av stroke och är så otroligt glad och tacksam att vi haft en sådan otrolig tur som vi haft och har funderat lite på vad som komma skall framöver .. Känner att bland det värsta med att en av sina nära och kära som blir dåliga är nog oron av vad som kommer framöver samt oron hur i detta fall pappa kommer att klara sig. Fick sådana flash back när pappa fick stroken från det att mamma blev dålig  i cancer. Trots att läkaren berättade vilka undersökningar, behandlingar och operationer som mamma skulle igenom så fanns oron hela tiden om cancern skulle sprida sig? Kommer hon att överleva? Hur kommer mamma att påverkas av vad som komma skall? .. Samma sak går man nu igenom eftern det att pappa drabbades av stroken, kommer han att drabbas av en stroke igen? Hur kommer kroppen och psyket påverkas av den stroke han drabbats av. Frågorna kommer igen men det är inte förrän lång efter insjuknandet som man har svaren på sina frågor ..

Som jag skrivit tidigare och som ni säkert redan har uppmärksammat om ni läst de senaste inläggen på min blogg att min pappa drabbats av en stroke och pappa hade turen att komma relativt lindrigt undan om man jämför med många andra som drabbats av samma sak, mycket beroende på att man hade sådan tur att det hände under vaken tid på dygnet och att han hade flyt inne på sjukhuset och med tanke på att jag jobbar med det jag gör så har man sett mer än vad många andra har sett som är i samma ålder som jag. När jag först hörde att pappa drabbats av en stroke fick jag värsta bilden framför mig i vilket tillstånd han skulle vara, samt att man såg det värsta framför sig och man har sett hur lång rehabilitering och väg tillbaka som kan krävas för att få en drägligt liv och vardag

Man har gått sedan stroken med en känsla och oro i bakhuvudet om att något mer skall hända, att det kanske komma något bakslag. Kanske överreagerar jag, men kan ändå inte låta bli att oroa mig, vill ju inte att något mer skall hända mina nära och kära .. Känns som om vi har fått vår beskärda del av sjukdom i vår familj .. 

Har fortfarande inte riktigt hunnit och kunnat smälta att någon i min direkta närhet har drabbats av en stroke, att just min kära pappa har drabbats av detta elände .. I sådana här lägen inser man att ingen är odödlig och hur skört livet kan vara, man vill ju ha kvar sina föräldrar krya, friska och välmående så länge det bara går, ja jag vet att det kan låta egoistiskt men för mig är det en självklarhet som har en bra relation med mina föräldrar. Man inser också att man bara är här på jorden på lånad tid, tyvärr .. Man kan ju lugnt konstatera att man har fått sig en ordentlig tankeställare, samt att man är mer oroad och mer mån om sina nära och kära än vad man varit tidigare och att man borde ta tillvara att det bra vardagen bättre än vad man egentligen gör idag..

Pappa har i alla fall kommit hem, men som sagt man märker på honom att han är rejält medtagen och trött efter allt han gått igenom de senaste veckorna .. Forthoppningsvis blir det sakta med säkert bättre och förhoppningsvis får han tillbaka det mesta av kraften i vänster arm .. Man är så otroligt glad och tacksam att det gått såpass bra som det hittills har gjort och att han klarar såpass bra som han redan gör och han har gjort otroliga framsteg sedan han fick stroken .. Från att inte kunnat använda vänster sida alls till att idag kunna klara sig själv hjälpligt, trots menen han fått från stroken ..

Kvällen kommer troligtvis att gå åt till att fortsätta med julkorten som påbörjades igår, äntligen har man börjat ta tag i detta (gjorde klar ett kort igår efter skissen jag gjorde häromdagen) ..  Framkallade bland annat småkort på systrarna bus (Katterna) i måndags och de kom igår och de blev så bra och jag tänkte försöka få med dem på något smidigt sätt i korten, får nog klura en stund på detta så får man se hur det blir av det hela ..

Uppdatering: Var inne i den lokala pysselaffären här i Vänersborg idag och var ute efter svart embossingfärg till texten till julkorten men det var tillfälligt slut så det blir bara att försöka förbereda julkorten så långt det går idag och i morgon blir det förhoppningsvis att städa upp lite i pysselrummet, ser ut som ett bombnedslag därinne :( 

Vet inte hur många gånger jag börjat på detta inlägg och sedan suddat ut och börjat om igen. Så mycket man ha skrivit ner men får inte ner det som jag vill ha det och vet inte hur man ska förmulera det .. Kan ju lugnt börja med att konstatera att det var ett tag sedan jag skrev senast, vilket bara är att beklaga .. Har hänt en hel del den senaste veckan som gjort att man inte riktigt vetat vart man haft sig själv och helt enkelt inte orkar med att sitta framför datorn såpass mycket som man vanligtvis brukar göra, vilket i och för sig inte har varit så mycket den senaste tiden över lag .. Förra helgen skulle vi firat min 30 årsdag och även Kristoffers födelsedag på samma gång (Kristoffer fyller dagen efter mig) för närmaste sörjande eller hur man nu ska uttrycka det i och med att vi hade planerat att vara borta denna helgen då vi egentligen fyller år båda två. Man kan ju lugnt säga att det inte riktigt blev som man hade tänkt sig eller planerat att det skulle bli. Pappa drabbades av en stroke förra helgen och jag har mer eller mindre vart där när jag inte jobbat och när han väl kom hem från sjukhuset så har man vart där en del och hjälp till .. Man kan lugnt säga att man fått sig en rejäl tankeställare och det mesta av chocken av att min pappa har drabbats av en stroke har lagt sig och man har börjat kunna se framåt igen även om man fortfarande är väldigt orolig .. Man vet att något kan hända någon närstående när som helst men man blir trots detta väldigt chockad när det väl händer i och med att man på något sätt inte räknat med att det ska hända om ni förstår vad jag menar .. Man är oerhört tacksam och glad över att vården pappa hittills har fått har fungerat så bra som den gjort och att han har haft en sådan tur som han haft .. Kunde ju ha hänt under helt andra omständigheter än vad det gjorde och kunde fått helt andra konsekvenser än vad han fick samt att det gick så smidigt som det gjorde när han väl kom till sjukhuset .. Man funderar fortfarande på vad som skulle ha hänt om inte mamma var hemma, om det hänt under natten och inte på dagen? Kan bara säga att vi haft en otrolig tur och tacksam att det trots allt gick såpass bra som det gjorde trots att han har men efter stroken som troligtvis kommer att vara kvar ..